Nu var det dags igen. Tanken var bytt och hasplåten monterad, dessutom byttes luftfiltret inför tävlingen, något som skulle ha gjorts för ett år sedan eller mer… Allt klart, och med vetskapen om att bilen nu verkar kunna hålla en hel tävling så skruvade vi upp förväntningarna. Den här gången skulle vi inte bli frånåkta från början, utan vara med i toppen!
Första sträckan på 2,5km förflöt utan större problem, och tempot kändes bra. Vi gick ut som trea i klassen, och ledde med 2 sekunder på sträckan när vi kom i mål. Sträckorna flöt sedan på i ett högt tempo med bra flyt i notläsning och körning. På SS4 kom verkligheten i kapp oss, och vi provade att köra på fel sida om ett dike. Med lite tur klarade vi denna avåkning med tidsförlust och en intryckt skärm och stötfångare som enda minne. Skärmen och stötfångaren fixades på servicen av våra eminenta servicekillar, Lennart och Micke, och sen var det bara att sikta in sig på andra omgången på de fyra sträckorna.
Till min förvåning var det inte mycket man mindes från första varvet, men noterna fungerade om möjligt ännu bättre, och vi putsade tiderna på varje sträcka. På åttonde och sista sträckan dök samma kurva upp igen, lika plötsligt som senast, och diket fick ett nytt spår, något som avspeglade sig på sträcktiden…
Efter målgång var både jag och Tomas nöjda med tävlingen och att för första gången fått gå i mål utan större strul. Vid målet var det mycket krångel med tider; transportprickar som delats ut felaktigt, och en avåkning som gjorde att konstruerade tider skulle tas fram. Slutligen stod det klart att vi hamnade snäppet utanför pallen, på fjärde plats. Vårt hittills bästa resultat, och vi kunde för första gången på länge åka hem nöjda från en tävling. 

Nästa gång är pallplats ett givet mål!