Underbart är kort…
Efter framgångarna förra helgen i Älvängen så hade vi nu siktet inställt på pallen, och vi skulle stå högst upp!!!
Förberedelserna gick bra, det var bara mindre grejor att åtgärda sedan förra helgen, vi bytte stötfångare och svetsade lite plåt. Dessutom monterade vi en kamera för att få actionbilder inifrån bilen.
På tävlingsdagen skulle så Tomas vägköra in bilen till anmälan, men halvvägs till Trollhättan stannade den. Vi lokaliserade felet, det var strul med strömförsörjningen till bränslepumpen, och lite försenade kom vi så till anmälan och besiktning på Saabmuséet i Trollhättan.
Vid starten på första sträckan var vi rejält laddade, vi kände till vägarna ganska bra, och vi ville verkligen göra ett bra resultat på hemmaplan. Dessvärre grusades planerna med kraft efter 3,5km på den berömda kabelvägen, som utgjorde första sträcka. Jag hade skruvat upp ett högt tempo på den krokiga sträckan, och i en tvär högerkurva som kom snabbt efter ett krön missade jag idealspåret och hamnade i lösgrus. Detta gjorde att vi kanade av vägen, slog i ett stenparti i diket och kastades upp på två hjul. I samma ögonblick som vi fick fyra hjul i backen frontalkrockade vi med ett träd. Kurvan hade skördat flera offer, men det är en klen tröst när man står med en bil som är skrot.
Det viktiga är att vi klarade oss oskadda ur situationen, och bara materiella värden har gått sönder. Nu blir det till att jaga sponsorer och leta upp en ny bil…