Alesvängen Götenerundan Strömkarlsrallyt Rejmeknixen

Rallydanne.com

Vi åker rally, bara för att det är SÅ kul!

Tävling, Ort:

Alesvängen, Älvängen

Datum:

2004-06-19

Förare:

Danne

CO-driver:

Tomas Blomberg

Klass:

VOC C-förare

Resultat totalt:

3:a / 18

Sträckresultat:

12, 5, 3, 6, 7, 4, 2, 6

Kommentarer:

Ny bil, nya krafter! Sedan kraschen på Strömkarlen har det varit svårt att få den rätta motivationen, men ju närmare vi kom premiärtävlingen, desto bättre kändes det. Ale-Svängen som var vår senaste fullföljda tävling, gick i år i Juni och ingick i Volvo Original Sverigeserien, vilket hade samlat hela landets elit i klassen. Det fanns inga planer på någon framskjuten placering med tanke på förutsättningarna, vi hade aldrig kört bilen förut, det var nio månader sedan den senaste tävlingen, och vi körde för första gången med siffernoter. Målet var istället att hålla bilen hel, ta oss i mål, och lära oss bilen och siffernoterna, för att kunna vara med bättre på nästa tävling. På lördagsmorgonen regnade det när vi och KPGns, förra ägare Chrille Åström från Timrå MK satte av mot Älvängen. Regnet ger alltid en tävling lite tristare inramning, och allt blir lite besvärligare, men det gynnade oss ur tävlingssynpunkt eftersom de däck vi valt fungerar väldigt bra på blött underlag. Så var det då dags för start, första sträckan förflöt utan problem, men tempot fanns inte riktigt i kroppen, och det kändes att jag inte hade helt känslan för siffernoterna som Tomas läste. På sträcka 2, tävlingens längsta, var det Tomas som var ovan med noterna, och läste fortare än vad jag hann köra, men sträckan gick ändå skapligt. På tredje sträckan började det stämma lite bättre, något som avspeglade sig på tiderna. SS4 förflöt utan problem, vi började inse fördelarna med siffernoter, och jag började känna lite hur fort jag kunde åka i varje kurva. På väg ut till sträcka 5 hördes ett missljud i bilen när man svängde. Innan start kollade jag alla däcken, och det visade sig att muttrarna på vänster framhjul hade gängat upp sig! Hade vi inte upptäckt detta hade vi fått en otäck överraskning ute på sträckan, då hjulet hade ramlat av! Nu gick sträckan istället bra, och sträcka 6 gick av bara farten. Sträcka sju var en repris på den långa sträcka 2, regnet hade tilltagit nu, och det var riktigt halt! Bitvis kände du inte underlaget, bilen bara flöt fram. Vi körde snålt hela sträckan, och försökte ha marginal i varje kurva, detta verkade ha varit ett bra recept, eftersom vi kom 2:a på sträckan, endast slagna av klassegraren Henrik Persson. Inför avslutande sträcka 8 var nu målet enkelt; ta oss i mål! Detta höll bilen sånär på att sätta stopp för, när jag tre minuter före start vrider på startnyckeln klickade det bara i starmotorn, det fanns ingen ström i batteriet. Vi rullade igång bilen, och stängde av fläkten och allt som tog ström, och kunde ta oss till målet med ett nödrop. I målet diskuterade vi tider med några, och fick klart för oss att vi gjort en mycket bra tid på sträcka 7, där vi slagit de flesta med 30 sekunder eller mer. Detta gjorde att vi slutade på en mycket överraskande tredjeplats, och vi fick vår första, efterlängtade pokal! Helt plötsligt är alla motivationsproblem som bortblåsta, och vi har redan börjat längta till nästa tävling, som blir Götenerundan, den 14/8!

Bilder från tävlingen

Tävling, Ort:

Götenerundan, Götene

Datum:

2004-08-14

Förare:

Danne

CO-driver:

Tomas Blomberg

Klass:

VOC C-förare

Resultat totalt:

9:a / 18

Sträckresultat:

14, 9, 6, 9

Kommentarer:

Nu hade KPG 423, som nu fått ett namn; "Cobran", stått och vilat sig sedan Alesvängen, men nu var det dags för tävling igen. Dagarna före tävlingen byttes bränslerelä, laddregulator, och hjulmuttrar. På torsdag kväll lastades bilen, och på lördag morgon satte jag och Tomas oss i Passaten och åkte mot Götene.

 

Före tävlingen ville inte riktigt den rätta känslan infinna sig, Tomas var taggad, men jag kände mig mest nervös och orolig att jag skulle köra av och skrota bilen, men av erfarenhet vet jag att allt släpper när jag kommer ut på första sträckan.

 

Vädret var kanon, det skulle blir 3,4 mil fördelat på 4 sträckor, på torra, dammiga grusvägar, och motståndet var denna gången ännu tuffare än i Alesvängen, med 26 startande i klassen, och ALLA ledare av aktuella serier med i startfältet.

 

Första sträckan började jag lite oroligt, nu var det till att lära om hur fort man kan åka på varje siffernot, i Alesvängen var det ju blött, då gäller en fart, nu var det ju torrt, så då måste man ju stå på lite mer! Vid första vägbytet kom det första riktiga misstaget, handbromsen, som jag inte provat tidigare, tog JÄTTEBRA! Kanandes på bredsida sista 20-30 metrarna in mot korsningen provade jag att ta vägbytet, det lyckades sånär, men vi slutade ståendes tvärs över vägen, med fronten 1 meter från ett träd. Efter lite trixande kom vi ändå iväg, men denna fadäs kostade ca 10-15 sekunder, och vi blev lite efter redan från början. Resterande del av första sträckan gick bättre, men fortfarande lite osäkerhet från min sida.

 

På sträcka 2, som var den längsta sträckan; 1,6 mil, gick det bättre, noterna stämde kanonbra, och det blev bättre flyt i körningen. Tyvärr hade bilen framför oss fått en punktering, så vi kom i kapp honom efter drygt halva sträckan. Han lyckades dock släppa förbi oss utan att vi tappade alltför mycket tid, och vi var nöjda vid målgång. Det visade sig sedan att vi inte riktigt hängt med i toppen på denna sträcka heller, vi hade helt enkelt för lågt tempo. Sträcka 3 & 4 var korta sträckor, på drygt 3 resp. 4 km, och de förflöt problemfritt, och säkerheten började komma lite grand, jag började känna mig bekväm med tempot, och började veta lite mer var jag ”har bilen”, hur den beter sig i olika kurvor osv.

 

Vi slutade på 9:e plats av 26 startande i vår klass, och med lite perspektiv på det så är jag nöjd med tävlingen som helhet. Efter Alesvängen hade man kanske högre förhoppningar, men om man tittar på vilka man har före sig behöver man inte skämmas!

 

Det är helt klart att rädslan att åka av fortfarande är för stor, och jag har även en viss farträdsla som jag måste bli av med, på de snabbaste partierna på SS2 önskade jag hela tiden att det skulle komma tvärare kurvor så att farten sänktes… tidigare hade jag som störst leende på läpparna när det gick som fortast. Under resten av året ska vi försöka åka ytterligare 5 tävlingar, och i slutet av året hoppas jag att jag ska vara högre upp i resultatlistorna, med lite högre tempo i kroppen, och med större självförtroende och säkerhet bakom ratten!

Bilder från tävlingen

Tyvärr har vi inga racebilder från Götenerundan

Tävling, Ort:

Strömkarlsrallyt, Trollhättan

Datum:

2004-09-04

Förare:

Danne

CO-driver:

Tomas Blomberg

Klass:

VOC C-förare

Resultat totalt:

Brutit / 13

Sträckresultat:

2, 11, -

Kommentarer:

Det är en hårfin skillnad mellan succé och fiasko...

Dagen kunde ha börjat bättre, efter en del skruvande under veckan hade vi äntligen fått ordning på tomgången på bilen... den försvann när vi kom fram till första sträckan... När vi sedan stod i kön till första tidkontrollen upptäcker vi att mikrofonen i Tomas hjälm har slutat fungera. Vi har provat med att Tomas skriker noterna utan intercom, det har inte funkat, så vi hade egentligen bara en möjlighet, nämligen att byta hjälmar, det väsentliga är ju att jag hör Tomas, han behöver ju inte höra mig. Med stor möda lyckades jag klämma Tomas hjälm med storlek M över min tjocka skalle, och remmen gick precis ihop under hakan. Tomas hade mindre problem att få på sig min hjälm med storlek XL, däremot blev han förbluffande lik en smurf!

Med lite stress åkte vi så fram till start, och iväg kom vi. Vi hade lite småkrångel på sträckan, mest att jag lyssnade dåligt på Tomas noter, men när vi kom i mål hade vi till vår stora förvåning näst bästa tid! Med stor förbättringspotential såg vi fram emot sträcka 2; Kabelvägen. Den sträckan som satte punkt för epoken med Arvtagaren... Sträckan började kanon, bra tempo och härligt flyt i körningen, kurvan och trädet som förpassade DKPn till kyrkogården passerades med stor försiktighet, sedan kom en liten vänsterkurva, sedan en tvärare högerkurva...och så stod vi i skogen igen! Den här gången missade vi alla träd, men vi hängde ordentligt på en mosse. Efter ca 3,5 minut var vi upplyfta på vägen igen och vi kunde åka mot mål, men jag märkte direkt att framvagnen fått sig en smäll. Några kurvor före mål vek sig en länkarm helt, och det var med stor möda vi tog oss till målet på SS2, där vi sedan bröt tävlingen.

Det kändes bra att ha satt en så bra tid innan vi bröt, så att man kan ta med sig känslan att vi kan vara med uppe i toppen och slåss. Nu är det bara att lägga ett par timmar i garaget och ta nya tag i Askersund.

Vi vill passa på att gratulera kompisen och klubbkamraten Mikael Ericsson till en mycket meriterande klasseger i A Grupp H, och total femteplats!!!

Bilder från tävlingen

Tävling, Ort:

Rejmeknixen, Askersund

Datum:

2004-09-25

Förare:

Danne

CO-driver:

Tomas Blomberg

Klass:

VOC C-förare

Resultat totalt:

Brutit / 17

Sträckresultat:

7, -

Kommentarer:

Nu är det tungt...

Det verkar inte som om gudarna är med oss för närvarande. Efter den snöpliga avåkningen i Trollhättan, skulle vi nu åka upp till Askersund och den sista deltävlingen i Sverigeserien, och verkligen visa att vi kommer bli att räkna med framöver! Rejmeknixen är ju det rally som skördade vårt första rallybilsoffer, BUYen gjorde sin sista tävling här för två år sedan. Nu skulle det dock bli ändring på det, vid starten på första sträckan blev vi försenade av att en VOC B-förare åkte av, och man förde hans kartläsare till sjukhus med ambulans.

När vi äntligen kom iväg stämde allt kanonbra, bilen kändes bra, tempot likaså, och noterna fungerade klockrent. Efter halva sträckan börjar jag känna att motorn inte orkar som den ska, och det blir bara värre... vi tvingas till slut inse att varningstecknet vi fått i form av mycket vevhuskompression visade sig vara allvar. Vi kom till målet på sträckan med ordentligt missljud i motorn, och bröt tävlingen. Sannolikt är det kolvringar i motorn som varit dåliga, och ett lager som nu har skurit.

Det är med andra ord dags att ta en djupare titt i plånboken, och planera lite tid i garaget, så att vi kan komma igen till vintersäsongen. Som salt i såren upptäckte vi att vi trots problemen blev sjua på sträckan, och att vi utan problem sannolikt hade vunnit sträckan. Vi tar med oss detta, att vi trots allt hänger med i toppen när grejorna fungerar, och har det som motivation de kalla kvällarna i garaget.....

Bilder från tävlingen