Nu hade KPG 423, som nu fått ett namn; "Cobran", stått och vilat sig sedan Alesvängen, men nu var det dags för tävling igen. Dagarna före tävlingen byttes bränslerelä, laddregulator, och hjulmuttrar. På torsdag kväll lastades bilen, och på lördag morgon satte jag och Tomas oss i Passaten och åkte mot Götene.

Före tävlingen ville inte riktigt den rätta känslan infinna sig, Tomas var taggad, men jag kände mig mest nervös och orolig att jag skulle köra av och skrota bilen, men av erfarenhet vet jag att allt släpper när jag kommer ut på första sträckan.

Vädret var kanon, det skulle blir 3,4 mil fördelat på 4 sträckor, på torra, dammiga grusvägar, och motståndet var denna gången ännu tuffare än i Alesvängen, med 26 startande i klassen, och ALLA ledare av aktuella serier med i startfältet.

Första sträckan började jag lite oroligt, nu var det till att lära om hur fort man kan åka på varje siffernot, i Alesvängen var det ju blött, då gäller en fart, nu var det ju torrt, så då måste man ju stå på lite mer! Vid första vägbytet kom det första riktiga misstaget, handbromsen, som jag inte provat tidigare, tog JÄTTEBRA! Kanandes på bredsida sista 20-30 metrarna in mot korsningen provade jag att ta vägbytet, det lyckades sånär, men vi slutade ståendes tvärs över vägen, med fronten 1 meter från ett träd. Efter lite trixande kom vi ändå iväg, men denna fadäs kostade ca 10-15 sekunder, och vi blev lite efter redan från början. Resterande del av första sträckan gick bättre, men fortfarande lite osäkerhet från min sida.

På sträcka 2, som var den längsta sträckan; 1,6 mil, gick det bättre, noterna stämde kanonbra, och det blev bättre flyt i körningen. Tyvärr hade bilen framför oss fått en punktering, så vi kom i kapp honom efter drygt halva sträckan. Han lyckades dock släppa förbi oss utan att vi tappade alltför mycket tid, och vi var nöjda vid målgång. Det visade sig sedan att vi inte riktigt hängt med i toppen på denna sträcka heller, vi hade helt enkelt för lågt tempo. Sträcka 3 & 4 var korta sträckor, på drygt 3 resp. 4 km, och de förflöt problemfritt, och säkerheten började komma lite grand, jag började känna mig bekväm med tempot, och började veta lite mer var jag ”har bilen”, hur den beter sig i olika kurvor osv.

Vi slutade på 9:e plats av 26 startande i vår klass, och med lite perspektiv på det så är jag nöjd med tävlingen som helhet. Efter Alesvängen hade man kanske högre förhoppningar, men om man tittar på vilka man har före sig behöver man inte skämmas!

Det är helt klart att rädslan att åka av fortfarande är för stor, och jag har även en viss farträdsla som jag måste bli av med, på de snabbaste partierna på SS2 önskade jag hela tiden att det skulle komma tvärare kurvor så att farten sänktes… tidigare hade jag som störst leende på läpparna när det gick som fortast. Under resten av året ska vi försöka åka ytterligare 5 tävlingar, och i slutet av året hoppas jag att jag ska vara högre upp i resultatlistorna, med lite högre tempo i kroppen, och med större självförtroende och säkerhet bakom ratten!
 

SMK Trollhättan: VOE B-förare: Jerker Axelsson 4:a/16 Grupp H A-förare: Mikael Ericsson Brutit, Grupp H B-förare: Patrik Andersson 6:a/9, Grupp H C-förare: Kim Pettersson 3:a/6, MK Team Treske: VOE B-förare: Magnus Engelbrektsson Brutit, VOC: Knutte Edenholm, 5:a/26