Säsongsavslutningen skulle utspela sig i Örebro, och hela teamet lastades in för en festlig avslutning på säsongen.
I god tid anlände vi till ett regnigt Örebro. Besiktningen skulle visa sig ställa till lite bekymmer denna gång, personalen tyckte att fartexemen på bilen (i vardagstal även kallat rost) var lite väl frekvent förekommande, speciellt i golvet på bilen… det resulterade i en anmärkning, men det var inget som stoppade starten i rallyt.
Efter en hamburgermiddag på Max åkte vi till huvudstarten, och snart var det dags att rulla ut till första sträckan. Både sträcka ett och sträcka två gick bra, och vi såg ut att gå emot en fjärdeplats i det 19 man stora startfältet.
Innan start på sträcka 3 ville dock Cobran, vår kära bil annorlunda. Då strejkade lyset. I och med att klockan var närmare sju på kvällen, så är det väldigt mörkt ute, och man vill inte vara utan lyse… Vi lyckades få ljuset att fungera om jag höll in ”ljustutan” alltså läget där man kan blinka med helljuset. Iväg for vi, och till en början gick allt bra, men efter ca 2 kilometer blev det svart…jättesvart! Jag hann tvärbromsa, och lyckades med stor tur hålla bilen kvar på vägen. Efter en stund kom lyset tillbaka, och vi satte av igen, bara för att drabbas av mörkläggning igen, en kilometer senare. Detta var för farligt för att fortsätta med, och vi svängde av vägen för att reparera felet. Lagom tills vi kommit ur bilen började ljuset fungera igen, och med tre minuter tappade kunde vi hanka oss i mål.

Nere på servicen blev det nu febril aktivitet, vi bytte allt vi kunde komma på, men inget hjälpte. Till slut kopplade vi ljusen direkt på batteriet och körde ut till sista sträckan. Vid tidkontrollen i starten på sista sträckan upptäckte vi att vi i stressen vid servicen missat en tidkontroll på vägen ut ur serviceområdet. Vi körde trots detta sista sträckan, men detta misstag gjorde att vi uteslöts ur tävlingen.
Som tur var så hade vi ju redan säkrat segern i förbundsmästerskapet, och detta hade nu servicefolket bestämt att vi skulle fira rejält. Vid slutmålet överraskade de med guldkepsar, skumpa och segercigarr, ett firande värdig en världsmästare! Riktigt roligt, och firandet fortsatte senare i Örebros nattliv, innan teamet på söndagen styrde kosan hem mot Trollhättan igen.