Vi åker rally, bara för att det är SÅ kul!
Tävling, Ort: | Gestrikekannan, Järbo |
Datum: | 2007-03-03 |
Förare: | Danne |
CO-driver: | Erik Larsson |
Klass: | VOC B-förare |
Resultat totalt: | 7:a / 17 |
Sträckresultat: | 9, 9, 7, 5, 11 |
Kommentarer: | Första vintertävlingen på drygt 3 år, och andra någonsin i karriären; det var med stor ödmjukhet vi satte av upp till Gästrikland för att möta Sverigeeliten som är i slutet av sin vintersäsong med många mil på vinterväg i kroppen. Vi öppnade försiktigt, men i takt med att vi började lita på däck och fäste ökade vi tempot utan att ta några risker. Tyvärr gjorde tekniska bekymmer att vi ramlade ner en del i resultatlistan på sista sträckan. Sverigeseriens första tävling var SM deltävlingen i Vännäs, som låg för långt bort för vår budget. Den andra tävlingen som schemalagts var Bergslagrallyt som geografiskt var mycket mer tilltalande för vår del. I sista stund ställdes dock Bergslagsrallyt in, och Gestrikekannan sattes in som ersättningstävling. Detta innebar att jag redan på fredag kväll satte iväg till Erik i Sollentuna för att mellanlanda innan vi gemensamt åkte upp till Järbo på lördag morgon. Dagen kunde ha börjat bättre...vi körde fast med ekipaget redan på uppfarten hemma hos Erik och därmed var vi en timme sena innan vi ens kommit iväg! Efter detta gick det emellertid bättre, anmälan och besiktning klarades av och vi fick till slut gott om tid att umgås med mamma och pappa som passat på att komma och kika när sönerna för en gångs skull tävlade inom resbart avstånd. De var ju dessutom sponsorer för tävlingen, så de ville väl se hur vi förvaltade deras ekonomiska bidrag! Sträckornas upplägg var det bästa tänkbara för oss, med en kort första sträcka där vi fick chansen att känna oss för lite grand säsongspremiären, och sträckornas längd ökade sedan varefter tävlingen fortskred Första sträckan klarades av utan dramatik, och inför andra sträckan hade vi koll på noter, bil, däck och väglag och kunde därför skruva upp tempot något. Det enda som störde var bromsarna som inte var konsekventa, bromspedalen sjönk undan i de snabbare partierna där jag inte bromsade så mycket, ett tecken på luft i bromssystemet. Tyvärr var det inte inlagt någon service längre än 10 minuter, så vi kände aldrig att vi hade tid att prova att lufta igenom systemet riktigt, utan åkte med de defekta bromsarna hela tävlingen igenom. Andra sträckan var dryga 14 km, så nu fick vi bekänna färg lite mer. Ett par gånger blev vi påminda om att fästet utanför spåren var i det närmaste obefintligt, men sträckan förflöt på ett bra sätt. Vi valde avsiktligt att inte jaga tider, utan rullade på i vårt eget tempo, och skulle se till att ta bilen i mål och därmed poäng i Sverigeseriens sammandrag. Till SS3 & SS4 som var 23 respektive 27 km långa och skulle köras utan serviceuppehåll kastade vi om fram och bakdäcken för att öka chanserna att däcken skulle hålla så bra som möjligt. Sträckorna skördade många offer, men flöt på bra för vår del. Noterna stämde klockrent, och vi hittade ett tempo där vi inte tog några risker, som ändå kändes som det gick skapligt fort. Med startnummer 100 så fick vi åka på sträckor där gruset kommit fram i spåren, och det var där det gällde att hålla sig, inget utrymmer för breda sladdar här inte! Den avslutande SS5 var tävlingens längsta, över 3 mil lång, och nu hade det börjat skymma, så det blev till att kontrollera att extraljusen var rätt inställda innan start. I väg kom vi och det flöt på bra under den första halvan av långsträckan. I ett vägbyte bromsade vi på oss och fick backa och tappade värdefull tid. Detta var nu inte det värsta, när jag i nästa kurva ska bromsa sjunker pedalen i botten, fotbromsen är nu helt ur funktion! Jag försöker hålla tempot uppe och använder handbroms och motorbroms för att ta ner farten i kurvorna. Detta fungerar ett tag, men med ca fem kilometer kvar kommer vi för fort in i en trång högersväng, och jag tvingas chansa att köra in i snövallen i innerkurvan för att ta ner farten. Planen lyckas, men när vi kommer ut på vägen åker vi rakt över och ner i diket på andra sidan. Vi missade turligt träd och telefonstolpar, och med lyftvilliga åskådare som hjälpte till var vi 2-2,5 minut senare på väg mot målet igen. I slutmålet kunde vi summera att vi inför sista sträckan låg på en fjärde plats, men att vi föll ner till en sjunde i och med dikesvisiten. En relativt lindrigt fall med den stora tidsförlusten, mycket beroende på att det var många som hamnade i problem någon gång under dagen. Vi styrde så kosan ner mot Sollentuna och Trollhättan lite missnöjda över den snöpliga avslutningen, men nöjda med poängen vi trots allt fick med oss. Stort tack till klubbkompisarna Micke Eriksson som ställde upp och lånade ut servicebussen och Jerker Axelsson som sålde däcken till oss och framförallt ett stort tack till mamma och pappa som sponsrade tävlingen! Läs mer om tävlingen på www.volvooriginal.com, under Serier - Sverigeserien. |
Bilder från tävlingen
